call me bitter but i'm brimming

måste bara säga att kräm är en av de absolut bästa kentlåtarna! gammal favorit. och så har jag en period där jag nöter u2 - with or without you. också så jävla fin låt. blir alltid så djup och poetisk när jag hör den..lite gråtmild också.

och när jag nu ändå snackar musik så måste jag bara få nämna say anything. det är fan det bästa jag nånsin hört. jag vet att ingen bryr sig om vilka de är och vad dom gör, men dom är så genialiska att man blir helt ställd. och dom är så jävla jag! sångaren skulle kunna vara min far.

och på tal om helt andra saker..
jag har tänkt lite på det här med att vara avundsjuk. det är en skitdålig egenskap att ha. det känns som att det skulle ha fastnat en parasit på en. en parasit som lever av giftiga tankar och som bara vill ha mer och mer mat.
och man vet ju bättre, eller hur? man vet att man inte ska tänka illa om folk, man ska inte döma dem man inte känner och inte prata innan man tänkt! varför då göra det? varför mata monstret och varför känns det så bra när det är mätt? kanske man helt enkelt är en elak person. en svag person! jag vet ju bättre..

eller så hänger det helt ihop med självförtroendet. antagligen så gör det det. och det, kan jag säga, har svikit mig på sistone. ibland känns det som om man vore den mest värdelösa människan på jorden. klarar ingenting och skäms för att man finns. då får man andas lite djupare och byta bort snyftmusiken, ta sig i kragen och sluta gnälla. för man vet ju bättre!

varför får man egentligen aldrig känna vad man känner?man ska tänka bort det, blocka ut det och fylla det med annat..fan vilken skit!