tisdag 13 oktober 2009
supermaskinen
det är inte alltid man är värdelös inte, ibland kan man känna att man skulle kunna klara vad som helst. inom rimliga mått dvs. min kropp har blivit en maskin och mitt huvud är en dator. jag processar information, kommer på en lösning och vips! jag spyr ut det på papper. jag går på automatik. och det är bra det där med maskiner och datorer vet ni. utan dom hade vi inte kommit långt i utvecklingen. jag i min underbara maskin. vad skulle jag vara om den gick sönder? min felfria maskin. jag skulle inte vara någonting. jag är så trött att jag inte ser texten..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar