x marks the spot

kära blogg.
idag var en bra dag. spenderade kvällen på station med elin och förtidspensionären linnea. kaffe, pyssel och djupa funderingar stod på dagens agenda. det var bra. det var lite som old times. det fick mig iallafall att känna mig som the old me, vilket var skönt. jag menar, jag var väl ganska förstörd förut, men jag var iallafall säker vad jag var. nu för tiden är jag inte lika säker. men det är väl så det är när man växer upp antar jag. ena dagen är man intakt med alla konturer på plats, och nästa har man svårt att se var man själv börjar och var man slutar. man är suddig helt enkelt.

nu kommer ni att skratta åt mig, men jag ser framför mig hur livet är som en skattjakt. eller så skriver jag det bara för att ge det en romantisk touch, för att ge en mening åt något som kanske inte alls har någon mening. men iallafall, skattjakt. för ni vet när man är barn, då har man inga funderingar på sig själv, man bara är den man är helt enkelt. inga svårigheter har uppenbarat sig. men sedan, när man kommit i sådan ålder att man börjar tänka på en massa, man blir osäker, vet inte vem man är och varför man inte är likadan som man var igår. man tappar bort sig! och då börjar jakten, och allt man går igenom i livet är bara hinder ivägen för att hitta sin skatt, hitta sig själv tillslut igen. och vara nöjd. lycklig kanske till och med? för ni vet väl att den viktigaste kärleken är kärleken till sig själv.

okej nu dök jag djup ner i tankebrunnen.. ibland tycker jag att jag borde skriva filmmanus. vad tycks om det?