skitregn

jag har sååån lust att bränna upp min affärsjuridiksbok. eller bara spy på den. spy på den medan den brinner kanske.

vill göra något annat. nått kul. kanske man skulle ta och skippa pluggandet och fara och träna ändå? har ju måttligt med energi att göra mig av med iallafall. arg-energi. irriterad-energi. så det är nog lika att utnyttja det enda bra som kommer ur sådan energi - sprittet i benen och explosiviteten.

ibland är det som om jag förtjänar vad jag får. jag står ute i ett skitregn, och blir sedan ledsen när jag stinker.

rostig maskin

hello little friends

jag borde plugga istället för att sitta här och inbilla mig att jag har något att uträtta i cyber-rymden. men icke. maskinen är rostig. den behöver smörjas...och det där lät ju inte konstigt alls.

känner mig lite uttråkad. och seg. men kan jag råda bot på, jag tar och rotar igenom min garderob. kanske till och med eves. och mammas. hoppas på att hitta någon gömd godbit. testar lite festkläder. drömmer om att jag är en glamorös stjärna. dita von teese minus midjemåttet.

hörs

x marks the spot

kära blogg.
idag var en bra dag. spenderade kvällen på station med elin och förtidspensionären linnea. kaffe, pyssel och djupa funderingar stod på dagens agenda. det var bra. det var lite som old times. det fick mig iallafall att känna mig som the old me, vilket var skönt. jag menar, jag var väl ganska förstörd förut, men jag var iallafall säker vad jag var. nu för tiden är jag inte lika säker. men det är väl så det är när man växer upp antar jag. ena dagen är man intakt med alla konturer på plats, och nästa har man svårt att se var man själv börjar och var man slutar. man är suddig helt enkelt.

nu kommer ni att skratta åt mig, men jag ser framför mig hur livet är som en skattjakt. eller så skriver jag det bara för att ge det en romantisk touch, för att ge en mening åt något som kanske inte alls har någon mening. men iallafall, skattjakt. för ni vet när man är barn, då har man inga funderingar på sig själv, man bara är den man är helt enkelt. inga svårigheter har uppenbarat sig. men sedan, när man kommit i sådan ålder att man börjar tänka på en massa, man blir osäker, vet inte vem man är och varför man inte är likadan som man var igår. man tappar bort sig! och då börjar jakten, och allt man går igenom i livet är bara hinder ivägen för att hitta sin skatt, hitta sig själv tillslut igen. och vara nöjd. lycklig kanske till och med? för ni vet väl att den viktigaste kärleken är kärleken till sig själv.

okej nu dök jag djup ner i tankebrunnen.. ibland tycker jag att jag borde skriva filmmanus. vad tycks om det?

en kvinnlig konflikt

nu flyger det sånna hära stora snöflingor utanför fönstret. fint. en ljudlös film på tv4 film om två killar som syr kläder och klipper varandras hår. också fint.

jag köpte skor igår. ett par högklackade för att höja min kvinnliga status. jag äger 2 par skor (nu 3). ett par vardagliga kängor och ett par högklackade festskor. jag tror att jag missade någon kvinnlig gen när jag skapades. så nu tar jag igen det jag förlorat genom åren. sätter mig in i rollen som den vackra, eleganta och trendriktiga kvinna jag gärna föreställer mig som i mina tankar.

såhär ser det ut -
i min dröm: spets, sidenhandskar, paraply, lockigt hår á la gammal filmstjärna, röda läppar och graciösa rörelser.

i verkligheten: för korta jeans, svarta fleecevantar, blöt när det regnar eller snöar, frissigt eller halvrakt hår, torra läppar med sår i mungipan och släpande fötter.

sanningen är att stilettklackar gör mig livrädd. de får mig att vilja springa hem och rota fram mina gamla kill-jeans, en keps och lägga till med en kaxig attityd. men när jag sedan ser den där trendriktiga tjejen på stan, så tänker jag att - men sådär vill jag ju också se ut!
jag lever i en ständig konflikt mellan att vilja vara vacker, och att inte vilja bry mig om att vara vacker.

men nu har jag filosoferat färdigt och ska öva lite på att gå i mina nya högklackade...kängor.

jag säger till

idag är det bättre. jag sa ju det. mår prima. en skön dimma i skallen. mår faktiskt jättefint. alltid ska man klaga när man har något att klaga på, och sen när man mår bra så säger man ingenting. man bara väntar på nästa gång man mår skit. dåligt!

svensk musik är så underskattad. ibland kan det vara så fint med svenska. så ärligt. det kanske är därför man föredrar engelsk text, det är inte alls lika personligt. nej, svenskan kan vara fin. rak och brutal, men ärlig. synd bara att vi inte har så mycket att välja på vad gäller svensk musik! dansband går ju bort. sen finns det inte så mycket kvar.. nåmen. det luktar broccoli. hoppas det inte är det. har fått avsmak för det på senaste tiden.

rapport från en sjukling

nu har jag tillslut blivit smittad av maria. den jäveln har hostat på mig i två veckor nu så det var väl dags antar jag. men jag ska inte ge vika för sjukdom! såklart börjar jag direkt med några av mina pålitliga huskurer. tänkte att jag skulle dela med mig av min visdom till er då också. så här är allt du behöver: ett glas fil, c-vitamin (citron), cola, frisk luft och det absolut bästa - glass. sen är du frisk snart. men jag är en sån som tror ganska starkt på mind-body conncetion. alltså, att man kan tänka sig frisk! om jag tror att tex min glass kommer att hela mig så gör den det. jag tror jag kommer må bättre imorgon, alltså gör jag det. så småningom iallafall. det är skälet till att jag aldrig är hemma vid en förkylning. man är ju bara hemma om man är sjuk! riiight? nu tänker ni: men gud vad oschyst att fara till skolan och smitta andra! och jo, det må hända att det är, men då är det inte jag som är sjuk iallafall.

nå, nu skippar vi sjukdomssnacket. hatar verkligen att läsa om det själv, så fråga mig inte varför jag skriver det. alla gillar väl klagomål antar jag. sina egna iallafall.

räkor och sånt

heeeej folk! första måndagen efter lovet idag, det är inte nådigt det. ihelg var det iallafall halloween och det var väl rätt trevligt. det roligaste kan jag ju säga var att klä ut sig. resten var väl helt ok, men det var ju inte precis en legendarisk kväll. nu känner jag bara att jag inte vill supa på gaanska länge. men det skulle jag dock inte sätta mitt liv på..

annars då? jo det är helt okej, jag ska inte klaga. det fungerar, jag hänger med, det rullar på. nåå, jag hade väl inget speciellt på hjärtat idag antar jag. så nu ska jag gå ner och göra mig en räkmacka. det är ju min nya craving!, kom jag på. äter räkor varje dag ju;/ vilket betyder att om någon vecka är jag less och vill aldrig mer se en räka. hejdå!